Idag är jag extra trött. Somnade hyfsat tidigt men jag vaknade efter några timmar pga en dröm.

Vi miste våra föräldrar 2016 och 2017 i cancer. Pappa var den första att få sin diagnos och gå bort.
Jag fick aldrig ett riktigt avslut när han dog och det jagar mig än idag.

Jag drömde att jag satt med mamma, min lillebror, moster och brorson hemma hos min storebror. Jag tjatade om att vi måste ringa pappa på sjukhuset för att se hur det är med honom. "Vi har inte ringt honom på 4 år, han kommer tro att vi har glömt honom", sa jag. Tillslut fick jag ett nummer av mamma för att ringa, men läkaren som mottog samtalet var otrevlig och vägrade låta mig prata. "Man kan inte köpa telefonkort efter kl 20, allt är stängt då, har du inte hört talas om covid-19 och lockdown" frågade han mig.
Jag svarade att det behövs väl inget telefonkort för att ringa om jag ringer honom sa jag.
Han vägrade låta mig kopplas.
Jag vägrade att ge med mig och letade upp ett annat nummer.
När jag kommer fram till avdelningen och ber om att få prata med min far ber de mig dröja och verkar fundersamma.
Jag frågar vad som är fel, då säger de till mig : Han finns inte kvar här han avled för 4 år sedan.
Sen vaknade jag och tårarna slutade inte rinna, jag klev upp och satte mig i tv-rummet och storgrät. Jag kände mig helt förkrossad, som att han precis hade dött.
Jag var på väg att få en ångestattack och kände ett behov av att ringa någon och få prata, jag tog fram min mobil och tänkte att jag skulle ringa min syster eller min storebror men så såg jag att klockan var 3 på natten.
Jag kollade messenger på fb för att se om min syster kanske var vaken men hon hade inte varit aktiv på flera timmar och sov då förmodligen.
Jag kände mig så ensam för jag ville inte besvära sambon med mina tårar så jag tog en cigarett och gick ut på balkongen istället.
Verkligheten kändes så grym och jag var arg och ledsen på den och över att dessa drömmar förföljer mig. Alla slutar likadant, oavsett om det är mamma eller pappa jag drömmer om, jag förlorar dem på nytt varje gång. Men oftast handlar de om pappa, som sagt hann jag aldrig få ett riktigt avslut när han gick bort. Jag hann aldrig träffa honom hans sista dagar, han gick bort på sjukhuset.
Mamma däremot, hon gick bort hemma vilket gjorde att jag kunde vara hos henne hennes sista tid, och på så sätt få ett riktigt avslut. Jag fann acceptans, men det gjorde jag inte med pappa, det gick för fort.

Så ja, idag är man inte den piggaste, jag vill egentligen sova en stund men det är bättre att hålla sig till kvällen och hoppas på bättre sömn då.

Fridens Liljor