Jag behöver skriva av mig .

Jag vaknade upp på ett mindre bra humör idag känner mig ledsen och ångestfylld , inte ledsen på det sätt att jag gråter men har liksom den där känslan av ledsamhet och typ oro inombords .
Vad det beror på har jag inte en aning om , kanske är det PMS vad vet jag...

Jag hoppas att det vänder under dagen men just nu känns det bara som att jag skulle vilja ställa in allt och dra täcket över huvudet, somna om och vakna på bättre humör .

Jag har precis legat hemma från jobbet och varit sjuk i några dagar , har haft feber , halsproblem och snuva , visserligen är jag fortfarande snuvig men febern är i alla fall borta . Halsen bråkar inte så mycket heller längre .

Igår fick jag testa på Healing , det var dock mot huvudvärk och inre stress - en mäktig upplevelse måste jag säga , jag har alltid varit skeptisk när det kommer till sådant men idag är jag inte riktigt lika skeptisk.
Jag tänker att jag borde ha lagt till depression och ångest på menyn . Hade varit så skönt att slippa det .
Kanske gör jag om det igen , och riktar det åt det hållet , vi får se hur det ter sig .
Kanske är det bara (vilket jag hoppas) ett sämre morgonhumör som går över efter en dusch och kanske en promenad . Vi får se .

Det var i alla fall skönt att få ur sig det i text .

Hoppas NI har en bättre morgon där ute.

Fridens :)

Idag har jag varit gråtfärdig under morgonen , jag ska jobba 08-20 , när jag klev upp idag så vaknade min son och blev jätte ängslig och ledsen för att jag skulle åka till jobbet .

För de som inte känner oss och vet hur situationen hemma ser ut så är det väl inte så farligt, barn kan bli ledsna för att mamma ska vara borta hela dagen.. Men det är just det ... hos oss är det inte bara en vanlig "separationsångest" . Jag kommer inte gå in på detaljer men det ligger saker i grunden som gör detta till en känslig situation för mig.

Jag hoppas att dagen ska utspela sig positivt och att min son inte ska känna denna oron när han väl kliver upp för dagen sen .

Jag försöker tänka bort situationen i morse men jag känner ångest och sorg över att det är som det är. Jag önskar allt varit annorlunda. Jag har varit nära att själv gråta 4 ggr redan pga detta sedan jag gick hemifrån och det är under loppet av 40 minuter .

Jag hoppas att jag kan hålla ihop på jobbet och kunna ta mig igenom denna dagen på ett professionellt sätt . Men ärligt talat är jag orolig , så här jobbigt hat det inte varit förut att lämna barnen och jobba .
Men jag vet ju hur situationen har spelat ut och hur det är när jag inte är hemma .

Jag ber för att det ska gå bra för mina barn framförallt sonen som påverkas mest och håller tummarna för att jag ska få meddelande av dottern med positivt innehåll för hans skull .

Ibland är det väldigt tufft . Alt jag kan göra är att hålla tummarna .

Fridens

Idag har varit en lång dag. Den har gått så långsamt av någon anledning. Kanske för att det varit så grått och dystert hela dagen.

Jag har inte gjort många knop den här veckan, jag har varit sjukskriven pga ihållande huvudvärk som började förra lördagen. Var hos läkare och fick medicin som jag har käkat i 5 dagar imorgon. Om huvudvärken inte släppt efter imorgon så skulle jag komma tillbaka till vc för att få remiss till röntgen och röntga huvudet .
Det känns lite otäckt faktiskt så jag hoppas verkligen att det har hjälpt med medicinen sen när sista tabletterna är tagna .

Men nu över till något annat.
Jag skrev ju i mitt senaste inlägg att vi skulle flytta och det gjorde vi såklart. Nu har vi bott här i ca 1 och 1 halv månad , barnens rum är så gott som färdiga och vardagsrummet är snart komplett det med.
Det har tagit lite tid för oss att komma i ordning eftersom vi båda jobbat och de dagarna vi varit lediga är vi oftast inte lediga samtidigt. Sambon jobbar ju måndag till fredag och ledig på helger , jag är ledig varannan helg och när jag ska jobba helg är jag ledig 2 dagar mitt i veckan men oftast inte i följd.
Därför tar det lite längre tid för oss än vad det kanske skulle gjort för andra men vi kommer i mål tids nog.

För övrigt är det väl bra med oss och dagarna rullar på , det är fortfarande lite problem kring sonen och skolan men det verkar som att de börjar ta tag i det nu. Förhoppningsvis dras en utredning igång inom 1-2 månader och förhoppningsvis får han och vi, all den hjälp och stöd vi behöver för att det ska bli så bra som möjligt .
Det tar tid men mab får ha tålamod och kämpa på .


Hoppas ni har det bra där ute .

Fridens