Idag vaknade jag äntligen i god tid. Klockan 06:15 klev jag upp.
Den senaste tiden har jag varit sjukt trött och försovit mig typ varje dag.
Tror man är trött i huvudet just nu. Jag fick jobbet som jag tidigare nämnt och började "inskolning" den 19 april. Det är jättemycket information och nytt man ska lära sig. Mer än vad jag är van vid när jag tidigare jobbat, både som PA och på äldrevården.
Ibland känner jag mig helt lost och tänker att det här kommer jag aldrig klara av. En klump i magen.
Men som tur är så verkar det vara en fantastisk familj som själva tänker på att de också var nya på allt en gång i tiden och som själva kände den där rädslan att inte klara av det och klumpen i magen.
Och de är noga med att tala om det för oss nya och peppa oss, påminna oss om att det kommer att gå bra tillslut och att det är okej att fela i början och göra misstag för vi är alla människor.

Jag är fortfarande väldigt osäker och rädd för att glömma eller göra något fel men jag känner mig lite tryggare. Vi hade möte i onsdags och då pratades det en del om detta med osäkerhet och rädsla, att det är okej, det kommer att gå bra så småningom.
Vilket för min del och säkert de andra nya också, kändes bättre inombords.

Idag ska jag gå min 5e inskolningsdag och försöka göra lite mer av det jag är orolig för. Det är så man lär sig. Jag måste våga testa.

Förövrigt är det bra med oss alla i familjen, dottern har dock skadat armen och var hemma från skolan igår p.g.a det och samma blir det idag.

Jag ska jobba från 10 till 15:30 och efter det hoppas jag på att vi kan åka och hälsa på mina syskon i byn jag kommer ifrån, men det är 4 timmars bilresa så man får hoppas att sambon är pigg och orkar.

Fridens liljor